sjung om annas studentdag.

Annas student

Förra helgen var Agnes och jag i Vasa för att göra detta, fira Annas student. Tolv skulle vi infinna oss i Vasa stadshus för att se henne få mössan. Om ni bara visste vilken pärs det var före vi var framme vid stadshuset. Men men, över det nu. Anna fick iallafall sin mössa och jag hurrade över att hon är ett steg närmare att flytta ner hit hehe. 

Annas student

Annas student

Hon verkade ganska nöjd själv också hehe. Vasa levererade strålande solsken och det var ju inte helt fel det heller. 

Annas student

Sen bar det av hem till Moster och Svante för studentfest resten av dagen. Ät mig typ spyfärdig och surplade lite vin medan vi hängde ute och underhöll le unge. Till kvällen var vi tillbaka hemma hos mamma och pappa tröttare än någonsin. 

Annas student

Ja, hipp hurra till min bästa Anna. Bilderna tar slut här, men den andra Anna var på plats under studentfesten och knäppte bilder, så gissar att de dycker upp på någon blogg när dig inom en snar framtid!

Publicerad 08.06.2017 kl. 07:02

så nära syster jag kommer.

Anna student

Anna student

Anna student

Idag är inte vilken dag som helst. Idag är det nämligen den här personens dag. Jag har känt henne hela mitt liv, och hon har känt mig hela sitt. Så sjukt ändå att ha människor i sitt liv på det sättet. Som man känt alltid. Som vet precis hur man är, hur man tänker och kan förstå varenda liten rörelse. 

Även om vi inte hänger varje dag eller pratar konstant så finns vi alltid där. För vi känner varandra utan och innan. Hon är så nära en syster jag kommer. 

Anna student

Grattis till Studenten din sjuka människa. Du är värd all bubbel och kärlek i världen. Du förtjänar lite motherfucking fyrverkerier! <3

Publicerad 03.06.2017 kl. 00:55

att hitta nya vänner.

Tre bilder från förra veckan. Lite sånt vi gör just nu. Träffar favoritmänniskor, fikar och pysslar hemma. 

I förra veckan var Malin har på besök och hängde några timmar.  Vi pratade bland annat om det hur härligt det är att få nya vänner när man flyttar till en ny stad. Vi har ju båda flyttat från Österbotten och när jag flyttade hit till södra Finland så bodde ingen av mina närmaste vänner här. Jag hade förstås killen och alla hans vänner och familj, men egentligen inga "egna" vänner. 

Nu har jag bott här i några år och träffat massa härliga människor och också fått många nya vänner. Via bokklubben har jag fått ett helt gäng med fina tjejer som jag delar många intressen med. Älskar att hänga med dem och längtar efter varje träff. Malin är en av bokklubbisarna och även om vi bara känt varandra i ett år så är hon redan en av de som jag kan prata allt med. Det är så fint med människor man spontant träffar och sedan kan bli så viktiga! 

Rekommenderar verkligen att ta kontkat med personer som ni spanat på och tänker att ni kanske skulle ha något gemensamt med. Är så glad att Kaneli och Saga tog inititativ till vår bokklubb även om vi inte kände varandra då. Så bra det blev och då många bra vänner jag nu fått tack vare det! <3

Publicerad 06.09.2016 kl. 21:22

gissa vad!

Ursäkta tystnaden. Här har jag inte riktigt hunnit med. Det har varit fullt program sen vi kom till Österbotten. Dessutom har vi passat på att umgås med vänner och familj så har faktiskt inte ens haft tid att ta fram datorn. Och den lilla tid jag haft så har jag passat på att läsa lite (bl.a nyaste Harry Potter läste jag på två röda, SÅ bra!). 

Förutom det har det också hänt en ganska skojsig grej. Ni som är vän med mig på Facebook eller följer mig på instagram har kanske redan sett det men för de som missat:

Den här bilden är tagen på fredag kväll ute på skären typ en timme efter att min kille friade till mig! Så på våra åtta års dag förlovade vi oss. Han hade tänt massa facklor, spelade vår låt och gick ner på knä med en liten blomma i handen.

Så ja, helgen har gått att fira lite extra och pratat en hel del bröllop och sånt. Och igår var vi och beställde en förlovningsring som borde komma nu i veckan. Det hela är fortfarande pirrigt och overkligt. Och hur härligt som helt förstås!

Publicerad 16.08.2016 kl. 19:56

min fina babyshower.

I lördags hade vi inte planerat in så mycket. Vi skulle till killens bror Viktor och hans flickvän Sanna för att titta på deras lägenhet som de nyss flyttat in i, och sedan skulle vi spendera resten av kvällen med spelkväll hemma hos svärisarna. 

Vad jag inte visste var att de alla hade planerat och smygit bakom min rygg. Annika började fixa sig på eftermiddagen och tur var det, för skulle hon inte gjort det skulle jag knappast sminkat mig. Dessutom bytte jag om från håliga preggotights till lite mer okej kläder. Kändes bra såhär i efterhand! 

Min babyshower

Nåja. Vi åt lunch i Malax, och jag hade köpt stoora fastlagsbullar till efterrätt. Under tiden var alla hemma hos Sanna och Viktor och förberedde. De hade fixat så fint med svart, vitt och guld tema, bakat och planerat in i minsta detalj. 

Min babyshower

Min babyshower

Min babyshower

På vägen till stan tyckte jag att Emil körde himla sakta, men antog att de hade att göra med det dåliga väglaget. Knackade på hos dem och Viktor öppnade dörren som vanligt. Kände doften av att någon hade bakat och funderade lite varför inte Sanna mötte oss i dörren, men inget mer än det. När vi kommer in i hallen tittar jag mot vardagsrummet och där står alla mina fina vänner och ropar supriiiise. Blir heelt chockad och börjar förstår gråta lite. 

Min babyshower

Min babyshower

Har aldrig blivit så överraskad i hela mitt liv! Jag hade inte misstänkt något och nu i efterhand så faller ju alla bitar på plats, men då förstod jag ingenting. Som till exempel att Emil och Annika bara "råkade" ha passligt att komma upp samma helg som vi. Eller hur killen gick från att vara tveksam om han orkade åka upp förra helgen till att plötsligt bestämma sig för att vi skulle åka för några veckor sedan. 

Min babyshower

Min babyshower

Vi började med att äta allt gott som jag tycker om som de fixat. Sallad, pajer, chips, chokokaka, morotsmuffins och det bästa av allt: Cokis! 

 

Min babyshower

Min babyshower

Min babyshower

Min babyshower

Efter det var det dags för presentöppning. Vi, bebben och jag, fick så många fina presenter. Det märks att de har koll på vad jag gillar. I och med att vi åkte med tåg så fick vi inte med presenterna, utan de åkte med bil till kyrkslätt så killen ska hämta dem idag. Ett inlägg om dem kommer upp på mamabloggen i veckan! 

Min babyshower

Min babyshower

Min babyshower

Så mycket fint som vi fick alltså! Presentera inspekterades förstås av alla och så gulligt att även de som inte kunde komma hade postat presenter. Så bortskämd som bebben är redan nu, vem vet hur det ska sluta när hen verkligen är här haha! 

Min babyshower

Min babyshower

Sedan började vi med alla lekar som de planerat. Jag skulle gissa på vilka olika babysaker som fanns på bilden (det var bara tre jag inte kunde) och fick en fin medalj och present som pris. Så sökte vi säkerhetsnålar i grötris (SÅ svårt!) som Ina kickade ass på, gissade på olika djurs längd på graviditeter som Nora klarade galant och till sist gissade de måttet på min mage som Ina prickade rätt på nästan millimetern. 

Min babyshower

Så här glad och lycklig var jag när kvällen var slut. Är så tacksam över mina fina vänner som fixat något sånt här åt mig! Och att temat, presenterna och hela dagen var på pricken mig. Ingen rosa eller blå explosion utan färgtema i färger som är så mig som det bara kan bli. Blir så rörd över hur väl de faktiskt känner mig! 

Kan inte säga tack nog för allt det fina de fixat!  Med det här i bagaget kommer jag klara de resterande cirka sex veckor kvar av graviditeten galant. Är ännu helt golvad av hur de lyckades överraska mig totalt! 

Alla bilder har Anna tagit, eftersom jag inte hade med kameran. 

Publicerad 15.02.2016 kl. 14:34

en sista gång i Österbotten.

Så var den blixivisiten över. Nu är vi någonstans utanför Tammerfors och har ungefär en och en halv timme kvar innan tåget rullar in i Helsingfors. Har suttit och svarat på hälften av frågorna i frågestunden på Mama Bites Back (ni kan läsa här!) nu och ska forsätta med att skriva lite så jag kan ta kväll när vi kommer hem. 

Under helgen hann jag med allt som jag planerat. Träffa vänner, pussas med hunden och umgås med familjen och släkten. Sedan kom det ju en liten bonus i form av babyshower som jag hade noll aningar om. Blev SÅ rörd och förvånad! Men tänker berätta mer om det imorgon, måste bara redigera bilderna som jag fått av Anna.

Nästa gång vi sätter fötterna på österbottnisk mark har vi förhoppningsvis en liten sprattlande bebis på utsidan istället för insidan och träden har gått från tomma till grönskande. Känns ganska konstigt att tänka att nästa gång har vi ett barn! 

PS! Ännu hinner ni anmäla er till Marimekkokvällen på torsdag! Det finns fortfarande plats till Helsingfors och Vasa, anmälningen stänger 23.59 idag. Ta med din kompis och kom!  Klicka här för mer info.

Publicerad 14.02.2016 kl. 16:09

pray for Paris.

Igår hann jag aldrig blogga. Hade massa på jobbet och sen mötte jag upp killen. Vi gick till stan för att äta middag. Satt och pratade i två timmar om allt möjligt och bara njöt av varandras sällskap. Efter det gick vi och såg Bond. Satt i mörkret och tryckte i oss popcorn och såg orealistiska kärleksaffärer och slagsmål. När filmen var slut gick vi längs kalla Helsingforsgator med glittrande ljus. Satte oss på Strindberg, funderade på bebissaker och hur få sånahär kvällar vi har kvar. När tiden är obegränsad och det är ingen som väntar på oss. 

Inte en gång såg vi på telefonerna (förutom när vi måste googla vilken sorts kaffe det är i Irishcoffee) och det var som om vi glömde hela världen. Därför gjorde det så ont när jag vaknade i morse och såg allt hemskt som hänt i Paris. Medan vi hade vår härliga kväll, kände oss trygga och lyckliga dog människor i en annan stad. Människor var rädda för sitt liv. Människor ÄR rädda för sitt liv. För vad som händer i världen. 

Och jag blir så himla arg när det finns människor som skyller på flyktingarna. Att det är flyktingarna som gör det här för så är de inte. Det är de som gör saker som det här som flyktingarna flyr från. Det är här var deras vardag innan de kom hit. Och nu är det människorna i Paris som är de utsatta. Ska vi då stänga dörrarna för de som ni inte vill stanna där? Ger vi fransmännen skulden nu? Nä. Så sluta ge flyktingarna skulden också! 

Var tacksam för den trygghet ni har nu. Vi vet aldrig var som kan hända. Och #prayforparis. 

 

Publicerad 14.11.2015 kl. 14:17

livet tar en ny vändning.

Det här om att vi ömsar skinn vart sjunde år har dykt upp i mitt liv några gånger den senaste tiden (Blondinbella skrev ett intressant inlägg om det och jag pratade om det med Kaj Korkea-aho när jag intervjuande honom för senaste numret av STBL) och jag kom fram till att det stämt ganska bra in på mig också. 

För sju år sen träffade jag min kille och jag ändrades väldigt mycket. Efter ett tag slutade jag umgås med flera vänner, började ta skolan på större allvar och växte som person väldigt mycket. Jag ömsade tydlig skinn och blev en annan person. 

På samma sätt som de sägs att vi ömsar skinn vart sjunde år brukar folk också prata om sju års krisen i förhållanden. Någon kris har vi väl inte haft ännu (fast de kan ju komma) men det att jag kommer ändras det kommande året är ett faktum. Och inte bara jag utan hela livet kommer att ändras, både mitt eget och vårt gemensamma. Den här gången har det dock inget att göra med att ömsa skinn eller något sånt.

Det är nämligen så att i min mage växer en liten bebis. I april 2016 kommer vi (och Carl-Philip och Sofia tydligen också!) bli föräldrar! Så sjukt härligt, överväldigande och spännande. Magen har också börjar puta lite så det går knappt att dölja det längre. Och nu när vi berättat åt de viktigaste tänkte jag att det var dags att berätta åt er också.

I morgon går jag in i 20:e veckan, vilket betyder att halva graviditeten har just gått. Kan inte förstå vart tiden tagit vägen! Och så roligt att äntligen dela med mig av det här, har längtat så efter att få berätta om det! 

Publicerad 07.11.2015 kl. 11:00

jag tänder ett ljus för er.

tänd ett ljus

Idag tänder vi ljus. Vi tänder ljus för de som vi saknar, de som lämnat oss för tidigt och de som äntligen fått frid. 

De senaste fem åren har jag varit på sex begravningar. Både såna som dog i förtid och såna som levt till en hög ålder. Sorg är något som har varit väldigt närvarande i och med det. Det har legat i bakhuvudet konstant och ibland bubblat upp när man minst anat det. 

För tre år sen dog min brors bästa vän i en olycka. Ena sekunden var allt som vanligt och två dygn senare var han borta. 15 år. Det var en sån händelse som man inte visste hur man skulle hantera, för det var så svårt att förstå. Att greppa hur något sånt kan hända och hur man aldrig mer skulle få se en person som varit så närvarande i ens liv i många år. 

Vi har tagit farväl av så många de senaste åren och även om alla dessa sorger också vara nära mig, har de varit någon jag älskar som berörts ännu mer. Och att se hur de man älskar lider utan att man kan gör något gör sorgen så mycket starka på något sätt. Att man vet att det egentligen inget man kan göra för att det ska bli lättare och att det inte finns annat än tid som gör sorgen lättare. Så det enda man kan göra är att vara där, även om det känns som de futtigaste i världen. 

Så idag tänder jag ett ljus för alla de fina som jag önskar skulle få vara här. Här och uppleva allt de missar, som jag önskar att jag skulle kunna dela med dem. Och så tänder jag ett ljus för de som sörjer någon som gått bort. För det finns inget jobbigare än just det. 

Publicerad 31.10.2015 kl. 16:35

när Linn och Patrick fick varandra.

Här är bilder från helgens underbara bröllop! Vigseln var i Ulrika Eleonora Kyrka i Kristinesstad, en jättefin supergammal träkyrka. Timshel spelade och Linns bröder hade skrivit en så fin låt till brudparet (bölade efter två sekunder typ). Efteråt hölls bröllopsfesten på Kilens hembygdsgård, i Salteriet, som de hade pyntat med ljusslingor och vimplar. Massa musik, god mat och en drömmig tårta bjöds på under kvällen. Sen dansades det enda in på småtimmarna och vi körde hem när solen gick upp. 

Publicerad 13.08.2015 kl. 21:16

släktkalas, smarrig mat och livet på skären.

SAM_2187

När vi kom ut till skären första dagen var det en självklarhet att äta Malax Bageris grisar. Finns inget som slår dem. Cappuccino på det. 

SAM_2190

Ingen hade varit ute ännu i år, så det var bara att kasta ut allt och börja vädra. En hel del grejer kan ja berätta. Men så jäkla tillfrädsställande på något sett. Att gå från ingen ordning alls till fint. 

SAM_2213

SAM_2214

Nästa dag var vi som sagt på kalas. Farmor och kusin Love har/har haft födelsedagar i dagarna så det ska firas som den rutinerade kalas-familj vi är. Min familj är bäst på mat. Påriktigt! Så jäkla god mat alltid alltså. Den här dagen bjöds det på potatissallad med sparris, rädisor, ärter, lök och tomat, hemgjord coleslaw och aaamazing kött. ALLTSÅ. 

SAM_2218

Den här prinsessan fick så gott som all uppmärksamhet, men det är hon värd! Av oss fick hon rosa babylips och godis. Hon delar mitt intresse för smink kan man luugnt säga. 

SAM_2227

Farmor däremot fick blommers som present. Bland annat en rododendro och en hortensia. Allt i rosa. Rosa blommor är det bästa om du frågar henne. 

SAM_2258

Sen gick vi in för att dricka kaffe och äta kaka. Love hade beställt blåbärspaj (och varit med och bakat också förstås!) men vi nöjde oss inte med endast det utan vill också ha farmors pavlova. Så det dukades också upp. 

SAM_2250

Linus börjar bli så jäkla stor han också. Tretton år och allt. En liten tonåring. Helt sjukt alltså. Minns ännu när har var en tjock liten michelingubbe som bebis. Så gullig. 

SAM_2274

Efter allt kalasande åkte vi tillbaka till skären och myste i soffan med allsång på skansen och kvällste. Och solnedgången utanför fönstret. Resten av första semesterveckan får ni kanske imorgon. 

Publicerad 06.07.2015 kl. 14:00

ekande skratt och skärgårdsnätter.

Idag har gått i familjens tecken. Vi har firat killens bror på dagen och ikväll hade vi kalas för farmor och kusin Love. Hon var överlycklig och charmade alla som vanligt. På bilden bråket min bror med henne. Ibland blir jag liksom som förundrad över att han är vuxen. Han som alltid varit så liten drar plötsligt in i militären om några dagar. Sjukt. Samma sak med Love. Hon har alltid varit minstingen och familjen gullunge. Nu fyller hon nio och är kaxigare än Linda Pira. Och helt underbart också förstås!

Nu är klockan alldeles för sent igen och jag borde ha somnat för länge sen. Men skären är ju som bäst på natten och sova hinner man sen. Sommarnätter i skärgården ger lugnt åt själen. Eller något sånt.

Publicerad 02.07.2015 kl. 02:27

festsöndag.

SAM_1694

På söndag vankades det dop. Killen och jag fick den ärofyllda uppgiften att bli gudföräldrar. Så det blev liksom lite extra. Efter kyrkan åkte vi hem till Emil och Annika. Skålade i skumpa och åt maassa god mat. 

SAM_1772

Hundarna var förstås med. Skrållan låg mest och sov på mina skor/Mirjams väska. Som hon brukar. Dagen till ära hade de också rosetter i öronen.

SAM_1764

Fina presenter fick lillkillen också. Av oss fick han Astrid Lindgrens Vi på saltkråkan, Mumindalens bildordbok svenska-finska och en Pippi-bok. Måste ju som den ansvarsfulla gudföräldern föra vidare lite litteratur till den nya generationen. 

SAM_1786

Lillkillen var riktigt duktig, även om han inte gillade hela kyrkgrejen riktigt. Men under själva festen var han ett riktigt charmtroll. Nappade lite, åt och det obligatoriska spy på min klänning. Fast han är så gullig så han kommer undan med allt. 

SAM_1837

Även om vi ätit en del så blev vi ganska hungriga senare på kvällen. Så vi beställde hem svingoda pizzor och tittade på vänner. Ganska bra kvällsunderhållning med andra ord. Insett under helgen hur himla tråkigt det är att Mirjam och Olle bor så långt borta. Saknar att hänga med dem!

 

Publicerad 16.06.2015 kl. 07:27

examenshelgen.

SAM_1095

SAM_1148

Började examenshelgen på fredag med att gå på min brors dimission. Super bra musik och ett så bra tal av Freddi Smulter. Efteråt skjutsade vi Rasse till stan och åkte hem för att forsätta med förberedelserna inför nästa dag. 

IMG_0063

Nästa dag var det dags för examensfest. Här är lillebror med vår gammelmormor. Hon fyller 96 i år och är fortfarande i bra skick! Hela dagen sprang jag runt och tog bilder varvat med att dricka skumpa och hänga med familjen. 

IMG_0059

Och maten var från en annan värld. Mamma och farmor hade fixat ihop all mat. Det var så så gott! Och all fisk hade min bror fiskat själv. 

IMG_0069

IMG_0082

Och kakorna var också ljuvliga. Lyxen att ha bra kockar och bagare i familjen. Här ser ni också pavlovan jag gjorde med lemoncurden. Den blev så god!

IMG_0093

IMG_0097

Vädret gick från varmt till regn till varmt igen. Men det gick ändå att hänga ute största delen av tiden. 

IMG_0112

IMG_0145

När Rasse åkte vidare på äventyr poppade vi skumpa, tog lite bilder och åt av det som fannas kvar. 

IMG_0149

Saga fick bo i buren hela dagen och var glad när hon entligen fick komma ut och hänga med människor igen. Efter det åkte vi hem och slocknade på typ två sekunder. 

Publicerad 03.06.2015 kl. 07:55

varning för gullighets overload.

Untitled

Idag är det tre år sen det här yrvädret flyttade in i vår familj. Det jobbigaste med att flytta hemifrån var att lämna den här gullisen. Hon är det absolut bästa hunden i världshistorien. Den perfekta kombinationen av gullighet och galenskap, fina lilla Sagge. 

Publicerad 14.05.2015 kl. 14:32
Fredag och lördag på stan  Jenna / 23 / Helsingfors

 

Jobbar som evenemangsproducent, skribent, är mamma till Agnes och bokälskare. Är också hetsig feminist, förälskar mig i främmande städer och gillar att argumentera.

Min blogg är lite som mitt anteckningsbok där jag skriver om min vardag, saker jag läst, inspiration och åsikter. Just nu är jag vårdledig, jobbar som evenemangsansvarig på Ratata, bloggar och skriver nu som då. 

Kontakt: 

jenna.vierinen(a)gmail.com / jenna(a)ratata.fi

 

Follow on Bloglovin

 

 

Visit Jenna Vierinen's profile on Pinterest.

SAM_6011_Fotorddd

bokklubben-rund